9 mars - 16 mars

17 mars - 22 mars                                        23 mars  - 31 mars

   1 april - 5 april
 

Onsdagen den 9 mars 2011

Klockan var 13 den 9 mars 2011. Min väns BMW stod framkörd ute på Fädriften i Åhus. Min röda resväska var tung och vägde 22 kg, två kilo mer än vad som var tillåtet. Skulle det knipa fick min vän ta något av innehållet med sig tillbaka till Åhus. Men väskan fick god plats i kofferten på bilen tillsammans med min lilla svarta väska som blev mitt handbagage.

Resan med bilen gick lugnt och bekvämt mot Malmö. Vid några tillfällen påpekade min vän, att vinden från söder tog tag i bilen.

Vi nådde Yttre Ringvägen runt Malmö. Jag minns när jag gick här med min kamera som anställd på Vägverket strax före invigningen och tittade på det som skulle bli den nya vägen och som skulle leda ut till den nya Öresundsbron. Det är nu snart elva år sedan, men kändes som det var i går.

Strax innan avfarten till Svågertorp såg jag en tänd skylt som blinkade ”Öresundsbron stängd. Hans svängde snabbt av på rampen som leder till Svågertorp. Detta samhälle har utvecklats enormt från ingenting för 12-13 år sedan till ett stort affärscentrum. Vi bestämde att nu tar vi tåget över bron. Väl framme vid järnvägstationen upptäckte vi att där stod Stationen är stängd. Då först erinrar vi oss: Javisst, Citytunneln är öppnad. Närmaste station var nu Hyllie. Det var bara till att köra tillbaka på motorvägen. Vi hade gott om tid tills planet skulle lyfta från Köpenhamn till Amsterdam, men tiden försvinner också fort när man måste ta omvägar. På vägen tillbaka såg jag att det kom bilar från bron. Jag och min vän bestämde att vi skulle köra till betalstationen och kontrollera. Då upptäckte jag att den blinkande tavlan bara gällde lastbilar, bussar och liknande fordon på grund av den hårda sidvinden. Maxfarten var nedsatt till 70 km/h. Glada blev vi. Det var bättre att åka sakta över bron än att behöva ta tåget med en tung resväska.

Framme i Köpenhamn kände vi den hårda vinden. Det blåste säkert 13-14 m/sek.

Det var inte lätt att vara oerfaren på en flygplats, men jag hade en resvan man vid min sida. Med hans hjälp blev jag inbokad via en elektronisk apparat på flygplatsen på flygplanen till Taipei enligt uppgifterna jag fått på e-post.

Nu började min ensamresa 1100 mil bort. I säkerhetskontrollen pep det rejält när jag passerade bågarna. Jag fick kliva upp på en pall och blev grundligt undersökt om jag hade dolt något farligt under kläderna. Den manlige kontrollanten hittade ingenting och skyllde på skorna.

Så var det dags att gå ombord på planet till Amsterdam. Resan gick bra och vi landade elegant.

Nu var det till att promenera på flygplatsen för att finna rätt gate. Efter en lång promenad på bland annat rullband var det dags för nya säkerhetskontroller. På denna flygplats blev jag röntgenfotograferad med händerna uppsträckta. Mina skor från Ecco hade järn i sulorna konstaterade personalen här och därför pep det ordentligt. När jag tagit av skorna var jag godkänd. Det var därefter med stor spänning jag gick ombord på det jättelika Boeingplanet från KLM. Jag hade fått en bekväm stol för min långa resa där jag kunde sträcka ut mitt dåliga knä. Efter en god middag med kyckling och ris försökte jag sova så mycket som möjligt. Någon gång gungade planet och vid ett par tillfällen väcktes jag av barnskrik men för övrigt var resan väldigt bekväm.

Bangkoks flygplats var en upplevelse i design, blommor och skönhet. Där hade jag velat vanka länge och bara insupa ögonfägnaden. Nu blev det inte så för tiden var knapp och vägen lång, Planet skulle bara byta passagerare, städas lite och tankas. Jag trodde bara att vi skulle gå in i ett väntrum och sedan ut igen, Men så blev det inte. På promenaden på flygplatsen stod leende kineser och visade vägen de första 200 m. Sedan glömdes vi alla bort. Vi gick i en klunga så jag bara följde med de personer jag kände igen från landningen. Där fanns ingen skylt med ordet Till Taipei. Efter många frågetecken kom vi i klungan fram till att vi skulle till E8 en km bort. "Klungan" var framme vid gaten när man började låta folk gå ombord.

När planet landat i Taipei möttes vi passagerare av en jätteflagga, troligen målad på husfasaden.

Efter passkontrollen såg jag min leende son. På gatan utanför väntade hans gula taxibil. Efter en timmes bilfärd var vi framme vid den lyxiga skyskrapan där min son och familjen bor.

Leende vakter
öppnade dörrarna för oss och skjutsade min tunga resväska på en vagn via en personalhiss ända upp till lägenhetens dörr. Jag och min son åkte i en av fyra hissar upp till 4:e vån. Min svärdotter hälsade mig välkommen när jag kom in i lägenheten! Mitt lilla barnbarn 17 månader gammal var fortfarande vaken fast klockan var rätt mycket, hon skulle ju möta farmor... Det blev ett litet reserverat möte...  Hon fick en Pippi-docka och apan Herr Nilsson. Föräldrarna fick Pippi på film.

Nu hade jag nått min resas mål. Jag var hos min sons familj i Ilha Formosa, den vackra ön, som portugiserna kallade Taiwan när de kom hit på 1500-talet. En ö och nation stor som Småland och Skåne men med över 600 människor per kvadratkilometer. Det är bara Bangladesh som är mer tätbefolkat i världen.

 

 

 

 

 

 

 

Till vänster på denna sida finns foto på skyskrapan där min son med familj bor.

Här ovan är ett foto från entrén till den vänstra skyskrapan

Min son  berättade att i Taipeis äldre kvarter kan man känna sig förflyttad till Japan och Tokyo beroende på att gatunätet byggdes under den japanska ockupationen 1895-1945. 1911 blev Taiwan en egen stat. Han berättade också vidare att 1945 flydde Kinas diktator Chiang Kai-shek från Maos inbördeskrig i Kina till Taiwan med cirka 1,5 miljoner anhängare. Många av människorna som redan bodde på Taiwan blev förtryckta och många mördades. I dag är Taiwan en demokrati men dödsstraffet finns kvar.


Fredagen den 11 mars

Vid 7-tiden vaknade hela familjen. Då åt vi frukost på bottenplanet, där det varje morgon serveras frukost till de som bor i huset. Sedan blev det till att kolla omgivningen. Jag var ju mitt i centrum av Taipei.

Den mesta energin denna dag gick annars åt för mig för att hålla mig vaken. Jetlaggen var svår. Min svärdotter var barnvakt till grannens son vars föräldrar är tyska. Mitt barnbarn var på dagis i tre timmar och då passade jag på att sova. När den lilla tjejen kom från dagiset var hon och jag riktiga vänner.

Min son kom inte från jobbet förrän kl 10 på kvällen. Han berättade då att Japan drabbats av den 5:e störste jordbävningen som uppmätts sedan 1900, 8,9 på richterskalan. Delar av Taiwan hade drabbats av en mindre tsunami. Min sons kompisar i Tokyo hade berättat att det skakade ordentligt och länge trots att de var 40 mil ifrån epicentrum.

På fredagens morgon hade jag till viss del sovit två nätter i rad vilket innebar att jag var pigg och vaken fast klockan bara var 06.00. Bilarna hade startat ute på gatan. Dagen var grå. Taipei 101, 508 m högt utanför mitt fönster, var delvis dolt av moln. Familjen sov fortfarande.


Taipei 101 med 101 våningar


Lördagen den 12 mars

I dag besökte jag och min son närområdets lyxiga varuhus med all världens märkesvaror, Det blev bara inköp av espressokaffe och glass. I 101:an hade Mercedes en stor utställning av bilmodeller genom tiderna, Människorna var mycket eleganta och flera flickor och damer vandrade runt med väskor som kostade runt 10 000 kr och här var det bara äkta vara. De flesta märken var från Europa. Jag observerade också att nästan alla flickor gick i kort, korta shorts, svarta strumpor och mycket högklackade långa stövlar.

Här finns nästan inga hyreshus utan man köper sin lägenhet. I vissa bostadsområden utanför stadsdelen Xinyi är därför husfasaderna sämre underhållna än lägenheterna, som har hög standard. Det finns en extra kran i köket med vatten som är fullt drickbart. Det har renats på ett speciellt sätt.

Är man det minsta förkyld går man med munskydd utomhus för att inte sprida smittan och ingen kastar något skräp på gatorna.

Tsunamin blev bara 50 cm hög i Taiwan så den vållade inga problem.


I en av våningarna i Taipei 101

Söndagen den 13 mars

Jag har idag åkt en döläskig färd i en gondol till ett berg som heter Maokong. Linbanan var 4 km lång och gick över djupa dalgångar. Min son och fru brukar välja en gondol som har ett golv av glas. Men av hänsyn till min höjdrädsla blev det inte så i dag. Jag blundade för det mesta under färden, men hade jag velat öppna ögonen hade jag sett magnifika träd och ormbunkar som är 10 m höga i det subtropiska klimatet. Väl uppe på berget hade vi en fantastisk utsikt mot staden Taipei. Solen sken och vi hade säkert 25 gr varmt. Längst bort i en trevlig restaurang blev vi serverade te enligt taiwanesisk tillagning i en oglaserad terrakotta-servis med små, små koppar.

Det var jättemysigt och det gröna teet som heter Oolong kom från höga höjder. Efter teet blev det en kinesisk måltid med oxkött, fisk, äggstanning, friterade räkor, nudlar och ris. Hela måltiden  smakade mycket bra. När vi promenerade tillbaka till linbanan för färden nedåt stannade vi på ett café och drack kaffe med glass.

Inför tillbakaresan funderade jag på att ta bussen men den var proppfull av människor varav många fick stå. Resan nedåt med bussen måste gå på serpentinvägar som jag också tyckte var otäckt.  Jag valde att följa med i gondolen, men blundade hela tiden till sista och nedersta hållplatsen

Måndagen den 14 mars

Det japanska folket lider mycket av den fruktansvärda jordbävning som inträffat och vars tsunami dränkte flera städer i det nordöstra landet. Kärnkraftverken tålde inte heller jordbävningen och flera explosioner har inträffat och det finns stor risk för fler. Många människor har evakuerats. Det känns som Japan ligger nära oss här i Taiwan men det tar faktiskt 3 timmar med flyg att nå Tokyo. Röken från kärnkraftsolyckorna som kan vara radioaktiv har gått ut över Stilla havet fram tills i dag.

Min svärdotter och jag har åkt buss till en trevlig affär i fyra våningar som säljer Taiwanesiskt hantverk. Jag inhandlade ett halsband till mig själv av korall som även har vita och svarta pärlor samt örhängen i jade som passar till mitt halsband som jag fick i julklapp. Det blev också lite presenter till mina närmaste på kommande födelsedagar. Jag kunde inte heller motstå en gatuförsäljare utanför affären som sålde en häftig väska i svart och vitt för 1000 Taiwanesiska dollar = ca 250 kr
 

Tisdagen den 15 mars

En ganska lugn dag. Dagens stora utfärd var till en stor affär typ Eko där hemma. Jag inhandlade tre flaskor vin. Vissa märken kände jag igen från Sverige och priset var också som där hemma.

På en annan plats i stan kunde man också inhandla välkända hamburgare.

Otäcka bilder från Japan rullade fram på TV. Nu var det explosioner i av jordbävningen skadade kärnkraftverk som hotade den japanska befolkningen.

 


Onsdagen den 16 mars

En vecka har gått som jag varit på resande fot. Mitt lilla barnbarrn vaknade förkyld med feber och även hennes mamma snuvar också ganska ordentligt. Jordbävningen och de skadade kärnkraftverken i Japan där en hotande härdsmälta oroar människorna med sitt radioaktiva nedfall tyngde mitt sinne. Visst är det 3 timmars flygtur till Japan men det kändes ändå nära. Det var i varje fall tur att min son inte blev placerad i Tokyo eller Peking vilket många av hans kollegor är.

För att få lite positiva tankar tog jag en promenad till Taipei 101. Det gällde att vara observant vid övergångsställena. Att gå mot röd gubbe är livsfarligt i Taipei. Signalen till gångtrafikanterna är faktiskt riktigt trevlig, för när tiden är knapp springer den gröna gubben... precis som jag... Väl framme vid 101:an  tog jag hissarna nedåt och upptäckte att där var mer lämpliga priser på varorna än på de övre våningarna som jag besökte häromdagen. Men även här hade de unga taiwanesiska flickorna en egen, unik stil och var överlag väldigt måna om sitt utseende. 


Till föregående sida
Till nästa sidan

Tillbaka till välkomstsidan

 
Sidorna skapade av YPL txt och bild
. ©